feministens.blogg.se

… man fortfarande talar om det ”svaga” könet, det ”andra”, trots att det numera är få arbeten som kräver råstyrka och kroppar som kan lyfta 200 kg.

… kvinnorollen står för passivhet, känslor, mjukhet, snällhet, ödmjukhet, moderlighet, dygd och okunnighet, (d.v.s. kvinnor ska undervisas, inte undervisa).

… kvinnans plats först och sist bör vara hemmet, identiteten ligger i hennes familj.

… kvinnan framförallt definierar sig som hustru och mamma medan yrkesrollen kommer i andra hand.

… en mycket stor grupp kvinnor sysslar huvudsakligen med barn och människovårdande uppgifter utan ersättning och utan att kunna tillgodoräkna sig detta som merit/något riktigt bra och duktigt.

… en mängd kvinnor avstår från att konkurrera med män för att inte förlora deras favorisering/omtycke och är oerhörd rädda för att bråka.

… en framstående och skicklig kvinna anses ha förlorat sin kvinnlighet och är då ingenting att ha längre.

… kvinnor för att erkännas som kvinnor måste uppfylla den stereotypiska bilden av kvinnlighet, vara den vackra, tilldragande och vårdande

… en kvinnans främsta värde alltjämt ligger i att vara ung, sexig och attraktiv för andas syn. Modebranschen, veckopressen, kosmetikaindustrin och hela konceptet gör allt för att tjäna på hennes strävanden att bli ett begärligt objekt.

… kvinnor är osäkra i sig själva, tror att mannen i de flesta situationer och förhållanden är bättre, mer kapabel och viktigast.

… kvinnor är skräckslagna för att yttra sig offentligt och ängsliga att göra bort sig.

… kvinnor aldrig fått lära sig att handskas sunt med sina aggressioner då ”sanna kvinnor” är ”blinda” kvinnor. Öppna uttryck för kvinnlig aggressivitet är löjliga och skrattretande och tas aldrig på allvar.

… aggressiviteten istället vänds inåt och yttrar sig i självhat, martyrskap eller känslolöshet.

… de kvinnor som tar öppna initiativ till sex blir betraktade med förakt, särskilt om de befinner sig i deras tonårsperiod. Det är nämligen männens privilegium att stå för det.

… många kvinnor har öppna och varma relationer med varandra och kan tala om sin oro, sinabekymmer och glädjeämnen, när de samtidigt pressas att vara illojala och betraktas andra kvinnor som sina rivaler om männens uppskattning. Det är utmärkande drag för förtryckta samhällsgrupper att de solidariserar sig med sina förtryckare och föraktar sin egen grupp.

… där männen bestämt vad som är kvinnligt och vad som är normal psykisk hälsa för kvinnor.

… sexuell otrohet från kvinnans sida av förhållandet betraktas som en större försyndare och grövre kränkning av äktenskapet än vice versa.

… en kvinna med ärvd förmögenhet är eftersökt, hon har själv skapat ihop pengarna råkar hennes sexstatus i fara. Är hon dominerande och svårhanterlig? Vad krävs för att få henne i säng?

… en kvinna som gifter sig med en tjugo år yngre man framkallar löpsedelsrubriker överallt, men då handlar det oftast inte om att hon hittat sitt livs kärlek, utan ”en lös snygg hunk”.

… den sentimentalt talas om kvinnor enorm betydelse för barnen och eras utveckling därför att männen helst vill smita ifrån uppgifter som är tålamodsprovande och krävande.

… gemensamma barn helst lämpas över på kvinnorna ensamma (218 000 ensamstående mödrar mot 16 000 fäder, 1976).

… en kvinna som vill utnyttja sin kapacitet, kämpa för jämställdhet, rättvisa för WoC och fred blir betraktad med överseende, en kvinnosakskvinna, som inte riktigt lyckas i sin moder-maka-roll eller som aldrig kunnat få tag i en redig karl som ska sätta henne på sin rätta plats.

… många kvinnor är så medvetna om sin könsroll och könspolitiken att de, liksom grupper i Rysslands livegna i samband med revolutionen, knäböjande ber att få fortsätta att bära sitt okej – hellre än att drabbas av frihet.

Småflickor pyntas som julgranar och kläs i förekommande fall i finklänning som hindrar dem i deras krypande framfart. Föräldrar lär dem att inte bråka, väsas och smutsa ner sig, att om lek ska förekomma ska det lekas extra försiktigt. Ska pojkarna leka kull i trädgården kan kanske flickorna få vara med. Det finns gott om kvinnliga förebilder i deras omgivning – mammor som handlar, lagar mat, tvättar, städar, dagispersonalen, småskollärare, mellanstadielärare och snabbköpskassörskor. När flickor diskar och sopar, är snälla, mild och lydiga berömmer de dem.  Ju mjukare och trevliga och mer till viljes de är, desto mer visar de att de tycker om dem. Och i samhälletens fotspår följer osjälvständigheten och passivheten med.

Flickor lekar inte heller i gäng, utan i bästisrelationer. Där tränar de samförstånd, anförtroende, skrattar, kramas och dansar tillsammans samt klär ut/på sig. Presenter till flickorna består mestadels av smala vackra dockor, bedårande vagnar till dockorna, spädbarnsprylar med nappar, blöjor och febertermometrar, smycken, symaskiner och böcker med en direktadress till små blivande underbara kvinnliga mammor. VI tränar våra flickor till inlevelse – är dockan glad? Är dockan trött? Har babyn ont? Nu måste babyn tröstas jada jada and so on. Det är en direkt inskolning i intuition och känslighet för relationer, som pojkar i motsvarande grad (oftast) inte erbjuds lika väl. Det blir en berikande träning för framtida emotionell gemenskap och insatser i människovårdande, om att det är det enda hon ska och kan hålla på med.  Senare i livet utveckas detta till vad de kallar att ”intensivt uppleva en fientlig eller vänlig atomsfär, att uppmärksamma den äkta mannens kroppspråk och ögonuttryck”. Det vill säga, gå efter mannen. Det första, det mest betydelsefulla, det bästa. För att intuitionen säger så.

Om inte tjejen är tillräckligt följesam och med på de traditionella noterna blir hon utan uppvaktning och utan kille och ja det är det värsta som finns för det är ett tecken på misstycke. Eftersom vi fortfarande idag ser giftemålet som ett slutligt drömmål för flickor, blir alla andra tankar helt skruvade och banala. Som ett personligt exempel, när jag sade till mina föräldrar, under en diskussion vid en släktmiddag, att jag inte vill gifta mig som äldre. Reaktionerna varierade ungefär lika mycket som vitt till vitt. Det var alla varianter av ”det kommer du inte vilja i framtiden” och ”alla flickor vill ju gifta sig, det kommer snart ska du se”. Nej. Nej, jag vill inte gifta mig och jag har rätt att välja och bestämma det själv. Det ska inte komma som en påtvingad tradition på någon flickas (eller pojkes) liv.

Som Friedrich Engels en gång sade, ”Förtrycket är dubbelt förödmjukande eftersom de förtryckta först måste göras medvetna om det förtryck under vilket de lever”.